Eftersom den själviska mannen var både inbilsk, självcentrerad, och pessimistisk, hamnade han i vad som tycktes honom vara ett värsta hemland på grund av hans pessimism. Han såg sig omkring och överallt såg de maktlösa stackarna, gripna och vid destruktion av fruktansvärt brutala tyranner, jämra sig i fruktan. Han såg samma svåra, smärtsamma situation i alla de platser han reste. Hela landet kom att få formen av ett hus av sorg. Bortsett från att bli berusad, kunde han inte hitta något annat sätt att inte lägga märke till detta smärtsamma och dystra situation. För alla tycktes honom vara en fiende och främmande. Och runt omkring såg han hemska lik och förtvivlade föräldralösa barn i gråt. Hans samvete fattade i ett tillstånd av plåga.

Så den andre som kände Gud, som var gudsfruktig, rättrådig, och med fin moral kom fram till ett land som var mest utmärkt i hans uppfattning. Den goda mannen såg ett allmänt jubel i det land han hade kommit till. Överallt vidtog glädje,en glädje som tillhörde en stor makt och styrka, en plats i hänförelse och för hågkomst av Gud;alla tycktes honom vara vän och släkting. Han såg ett festligt firande i hela landet av en allmän hemförlovning åtföljd av hyllningar och tacksamhet. Och han hörde också ljudet av en trumma och ett band i glädje för värvning av soldater, i ett uttal av bekräftelsen av Guds Storhet och Guds Enhet.