Härskaren i jämförelsen är vår Uppehållare, vår Skapare. Och de två resande tjänarna; den ena fromma, utför sina böner med iver. Den andra, den likgiltiga är de som försummar sina böner. Tjugofyra guldmynt är livets tjugofyra timmar per dag. Och den exklusiva kungsgården är paradiset. Medan stationen är graven, är resan, människans passage till graven, och vidare till uppståndelsen och livet efter detta. De stiger den långa resan i olika utsträckningar beroende på deras gärningar och styrkan i sina rädslor för Gud. Några av de verkligt fromma har passerat ett tusen års avstånd på en dag som en blixt. Och en del har färdats ett femtio tusen års avstånd, liksom en dröm, på en dag. Koranen av den mest Ärorika anspelar på denna sanning med två av sina verser. Biljetten i jämförelsen utgör den föreskrivna bönen. En enda timme per dag är tillräckligt för de fem bönerna och tvagningen.

Följaktligen, vilken förlust är det för den som tillbringar tjugotre timmar i detta flyktiga världsliga livet, och inte spenderar en timme på det långa eviga livet, hur denne oförrättar sitt eget jag, hur orimligt denne beter sig. För skulle inte någon som anser sig vara rimlig förstå, hur sådan persons beteende strider mot förnuft och vishet, och hur långt från förståndet denne har kommit, och tänkt att det är rimligt, att ge hälften av sin egendom till ett lotteri där
tusen personer deltar vars möligheten att vinna är på ett tusen, och inte ger en tjugofjärdedel av det till en evig skattkammare, där vinstmöjligheterna har bekräftats nittionio av hundra?

Däremot, finner själen, hjärtat och sinnet stor lätthet i bönen och är heller inte påfrestande för kroppen. Dessutom, med rätt avsikt, blir de utförda föreskrivna bönerna som tillbedjan i alla andra världsliga handlingar. På detta viset kan man göra alla tillgångar i sitt liv med vinst för livet efter detta. I ett avseende gör man sitt förgängliga liv bestående .