Döden är, för vilseledda folk, ett evigt avsked med bedrövan från alla sina älskade. Dessutom är det även ett borttvingande och fördrivning och övergivenhet och ensamhet från dennes egna flyktiga Paradis i denna värld och under införelse till hålan i graven som är ett fängelse; medan det är ett tillfälle för folk på rätta vägen och Koranens folk, för att återförenas med alla sina gamla vänner och nära och kära som redan har avgått till nästa värld.

Och det är även ett medel för att träda in till ens sanna hemland och boning av evig lycka. Dessutom är det en inbjudan från fängelset i denna värld till Paradisets lustgårdar. Därmed är det den Nådige Barmhärtiges generositet, att göra en bevakning av medgiven arvode i gengäld för sin egen tjänst.

Dessutom är det en hemförlovning från livsmödans plikt. Och det är också en vila från träning och direktiv av tillbedjan och prövning.

Kort sagt: Den som gör detta flyktiga liv till sitt verkliga grundläggande syfte, är denne skenbarligen i paradiset fast i själva verket i helvetet. Och den som strävar sig på fullt allvar mot ett evigt liv erhåller lycka av två världar.