O så min lata lystnad! Och O min visionerade vän!
Kom, låt oss jämföra situationen för dessa två bröder. Tills vi kan se.. känna till hur gott tillför gott och hur ont tillför ont.
Se: den olyckliga resande till vänstra vägen, väntar i varje stund av rädsla att hamna i drakens mun; han darrar. Däremot är den lycklige, inbjuden till en fruktbar och blomstrande trädgård. Dessutom vittrar den olyckliges hjärta av en bedrövlig fruktan och storartad rädsla. Däremot betraktar den lycklige och observerar en god läxa, en behaglig rädsla, en kärleksfull begåvning i underliga ting. Dessutom lider den olycklige i ödslighet och förtvivlan och ensamhet. Och däremot nöjer sig den lycklige i bekantskap och hopp och längtan. Dessutom anser den olycklige sig själv som en fånge som omfattas angripen av vilda djur. Däremot är den lyckosamma en ärad gäst, en gäst hos en Generös Värd som bekantar sig och njuter med dess underliga tjänare. Dessutom skyndar den olycklige på sina plågor, genom att äta frukter som är skenbart läckra men i verkligheten moraliskt giftiga. Ty är de frukter, prov. Det finns tillstånd att smaka, så att källan kan avses och bli kund till dessa. I annat fall, finns det inget tillstånd att sluka i sig dem som ett djur. Den lyckosamma däremot; smakar, förstår läget, han förhalar ätningen. Och han finner nöje i väntningen. Dessutom gjorde den olyckliga orätt mot sig själv. Genom sin brist på omdöme, gör han en så vacker sanning och ett blankt tillstånd som dagen till en mörk och förtryckande tvivel, till ett helvetiskt form. Han förtjänar varken medlidande, eller rätten att klaga om någon.