, likväl på våren en återupplivningskallelse och varning; precis som de i uppbåd stiger upp delvis densamma, delvis det dubbla, för att bli i en redo position att tjäna sin Ägare, som precis så den lilla människan också säger ”Gud är störst”, som anpassar sig efter beroende av dem, och prostrerar inför den Allsbarmhärtige Perfektionens, den Allsnådige Skönhetens tillåtna närvaro i en blanding av förvåningsfull kärlek, i en evig blygsamhet, i en värdig låghet, det vill säga; att utföra Isha bönen som har en betydelse av att upphöjas till en slags himmelsfärd; vilket du säkert har förstått vilken behaglig, vilken fin, vilken ljuvlig, vilken upphöjd, vilken vördnadsvärd, underbar, vilken rimlig och lämplig plikt, en tjänst, en tillbedjan, en allvarlig verklighet det är.
Detta innebär att dessa tiderna; varenda en, pekar på en mäktig revolution och tecken på Guds enorma verksamhet och förebud på totalt Gudomligt Nåd; där de förpliktade bönetiderna tilldelade vid dessa tiderna är, en skuld och skyldighet, en fullkomlig visdom...