Små Ord | TJUGOFÖRSTA ORDET’S FÖRSTA DEL | 3
(1-7)
TREDJE VARNING: O min otåliga lystnad! Är det överhuvudtaget klokt att tänka på tillbedjans svårigheter och bönens möda och olycksbådande ansträngningar för de föregående dagarna och bli berörd av det idag; dessutom genom att tänka idag på tillbedjans tjänst och bönens plikt och på olycksbådande plåga som ligger i framtiden och visa otålighet?
Du liknar just som en sådan bortkommen befälhavare i denna otålighet som denna: Trots att fiendens högra flank gick med sin högra flank och blev en ny kraft för den; tar han fatt och skickar en betydande kraft åt högra flank, och förvagar härden. Dessutom, fastän fiendens soldater inte befinner sig i den vänstra flanken, sänder han en stor styrka dit, ordrar “Gå till attack”. Han förflorar helt och hållet styrkan i härden. Fienden upptäcker detta; anfaller härden, oordnar den.
Visst, detta likna dig. Ty; gårdagens besvär, har idag återgått till Gudsnåd. Smärtan är över, njutningen kvar. Mödorna har slutit sig till nådestyrkan och besvären övergått till belöning. I så fall; bör du inte känna trötthet för det, men istället med en ny iver, med en färsk välbehag göra en riktig ansträngning för en fortsättning. De framtida dagarna däremot; eftersom de ännu inte har kommit, att tänka på dem nu och känna trötthet och lättja är lika vansinnigt att, genom att tänka i dag på den framtida hungern och törsten, börjar skrika och gapa.
Eftersom sanningen är det, och om du är klok , tänk bara på i dag i samband med ett tillbedjan. Och säg, ”Jag förbrukar en timme för en väldigt stor, en behaglig och fin och upphöjd belöning, vars möda är väldig liten.” Just då övergår din bittra lättja till en söt strävan.
Alltså min otåliga lystnad! Du är förpliktad att ha tålamod i tre avseenden. Den ena: Tålamod i lydnad. Den andra: Tålamod i avstånd från synd. En annan: Tålamod inför olycksbåd. Om du har ett förstånd, ta tag i verkligheten i den tredje varningens uppenbara jämförelse som din vägvisare. Djärvt säg : "O Tålige!", och lägg de tre tålamoden på axlarna. Om du inte slösar bort den styrka som den Allsmäktige Gud har givit dig, på orätta vägar, bör den nog motstå varje elände och olycksbåd, då håll ut med dessa krafter.
Du liknar just som en sådan bortkommen befälhavare i denna otålighet som denna: Trots att fiendens högra flank gick med sin högra flank och blev en ny kraft för den; tar han fatt och skickar en betydande kraft åt högra flank, och förvagar härden. Dessutom, fastän fiendens soldater inte befinner sig i den vänstra flanken, sänder han en stor styrka dit, ordrar “Gå till attack”. Han förflorar helt och hållet styrkan i härden. Fienden upptäcker detta; anfaller härden, oordnar den.
Visst, detta likna dig. Ty; gårdagens besvär, har idag återgått till Gudsnåd. Smärtan är över, njutningen kvar. Mödorna har slutit sig till nådestyrkan och besvären övergått till belöning. I så fall; bör du inte känna trötthet för det, men istället med en ny iver, med en färsk välbehag göra en riktig ansträngning för en fortsättning. De framtida dagarna däremot; eftersom de ännu inte har kommit, att tänka på dem nu och känna trötthet och lättja är lika vansinnigt att, genom att tänka i dag på den framtida hungern och törsten, börjar skrika och gapa.
Eftersom sanningen är det, och om du är klok , tänk bara på i dag i samband med ett tillbedjan. Och säg, ”Jag förbrukar en timme för en väldigt stor, en behaglig och fin och upphöjd belöning, vars möda är väldig liten.” Just då övergår din bittra lättja till en söt strävan.
Alltså min otåliga lystnad! Du är förpliktad att ha tålamod i tre avseenden. Den ena: Tålamod i lydnad. Den andra: Tålamod i avstånd från synd. En annan: Tålamod inför olycksbåd. Om du har ett förstånd, ta tag i verkligheten i den tredje varningens uppenbara jämförelse som din vägvisare. Djärvt säg : "O Tålige!", och lägg de tre tålamoden på axlarna. Om du inte slösar bort den styrka som den Allsmäktige Gud har givit dig, på orätta vägar, bör den nog motstå varje elände och olycksbåd, då håll ut med dessa krafter.
Inget Ljud