Så, det som får en människans; dess upphöjda själ som denna att utvidgas är, tillbedjan. Det som får begåvningarna att utvecklas är, tillbedjan. Det som får böjelserna att rätta och rena sig är, tillbedjan. Det som får drömmarna att förverkligas är, tillbedjan. Det som får föreställningarna att överflödas och ställas i ordnning är, tillbedjan. Det som får tillfredsställelsens och vredens förmågor sätta sina gräns är, tillbedjan. Det som avlägsnar de inre och yttre organernas och sinnernas nedsmutsning av naturens rostade lagar är, tillbedjan. Det som får människan; att utvecklas till den värdefullt värderade perfektionen är, tillbedjan. Och endast kan, en mest upphöjd och ett behagligaste förhållande mellan tjänaren och den Tillbedjade vara, tillbedjan.

Visst, den högsta mänskliga perfektionen är, detta förhållande och förbindelse.          

Erinran: Tillbedjans själ är, uppriktighet. Däremot är det uppriktighet, endast för att   det befalls om utföring av tillbedjan. Om man visar en annan visdom eller en förmån som orsak till tillbedjan, är den tillbedjan osann. Fördelar, förmåner kan endast ge företräde till orsak, men inte vara själva orsaken.