Alltså, såsom varje fem tidspunkt markerar början på en viktig revolution och påminner om stora revolutioner; så också påminner den om genom tecken av dagliga storslagna förfoganden av den Självständiges Allsmakt; Maktens underverk och Gudsnåds gåvor både årligt, och sekelvis, dessutom tidsåldrigt. Alltså, den föreskrivna bönen, som är en egentlig plikt av skapelse och grund för tillbedjan och en definitiv skuld, är mest lämplig och passande för dessa tider.
FEMTE PUNKT: Mannen är av naturen svag i hög grad. Dock berör allt honom, han påverkas och känner sorg. Dessutom är han helt hjälplös. Dock drabbas han väldigt mycket med otyg och fiender. Dessutom är han väldig fattig. Dock är hans behov väl för många. Dessutom är han lat och oförmögen. Dock är livets börda mest betungande. Dessutom har hans mänsklighet bundit honom till världsalltet. Dock såras han ständigt av förfall och avskiljande från de ting som han älskar och som han är bekant med. Dessutom uppvisar hans förnuft honom upphöjda mål och varaktiga frukter. Dock är hans hand kort, hans liv kort, hans makt kort, hans tålamod kort.
Så ett själ i ett sådant tillstånd, vid tidpunkten för fajr kan med åkallan, med föreskrivna bönen vända sig till den Allsmäktige Högheten och Allspräktiga Nådens ordensloge, kan klart begripa hur nödvändigt det är att framföra sin situation, att söka framgång och hjälp, vilken nödvändig stödpunkt och hur nödvändigt detta är för att kunna möta händelserna i sin kommande dagsvärld, kan bära på en arbetslast, uthärda sina plikter.
Och tidpunkten för Zuhr –vilket är en tid- för en övergående vila från dagsljusets högsta punkt och med sin benägenhet för nedgång och från framstegen av dagliga mödor och påfrestningar i arbetet, ett behov av en stundsvila i denna övergående världens ovaraktiga och tunga arbeten som ger en känsla av likgiltighet och ostadga och som är ett ögonblick av Gudomlig hjälp. För att människosjälet ska befrias från den påfrestningen, skaka av sig den likgiltigheten, och lämna dessa meningslösa och ovaraktiga ting bakom sig, ska istället bege sig till ordenslogen av den Evigt Självuppehållande och den Sanna Uppehållaren av allt och sluta sin hand, be om tacksamhet och välsignelse för alla gåvor och be om hjälp; genom bugning blotta sin hjälplöshet inför allsmakten och högheten; ska utlysa förundran, kärlek och ödmjukhet genom att prostera inför den obegränsade mognaden och den outtömliga prakten vilket är innebörden av att utföra middagsbönen; men en som inte förstår hur fint, behagligt, hur nödvändigt och lämpligt det är att utföra detta är inte en människa...
Tidpunkten för Asr -vilket är en tid- som för tankarna till och påminner om den melankoliska höstsäsongen och ålderdomens oroande läge och om den tragiska säsongen i tidens slut. Dessutom är det den tid av de dagliga ärendens utfall; också är det den tid av dagen som bildar totalt mäktiga resultat av Gudomliga gåvor såsom uppnådd hälsa, välbefinnande och välgörande ärenden; och det är den tid att förkunna att genom den väldiga solens antydning av nedgång, att människan är en ansvarig gäst och att allt är övergående och osäkert.